Fangarne på Spielberg, af Theodor Scheibe. (Öfversättning för Nya Norrl. Korrespondenten.) Första Åsdelningen. Första Kapitlet. En Söndagsmorgon. Silfvertoner genotränga den rena soliga luf en; trons och den stilla andaktens toner utströmma från Spielbergertornets lilla metallklockas mun och kalla dess innevänare till gemensam andakt. Innan klockan tystnar, ila redan kvinnor af folket, klädda i Mährisk landskapsdrägt med psalmböcker och rosenkransar, genom dörren till kyrkan. Med kyrkklockans milda, melodiska toner blandar sig snart ett aflägset, hemskt, slammer; i bakgrunden till gårdsplanen oppnas tvenne flyggeldörrar, en till höger och en till venster, och parvis utkomma derifrän menniskor, hvilkas dystra, dubbelfärgade drägter och i bojor smidda fötter utvisa, att de äro straffangar. Då de af vakter beledsagade tågen, det ena bestående af män och det andra af kvinnor; under bajornas slammer närmade sig hvarandra, störtade sig en kvinna med utropet: oZehnalekly ut ur ein afdelning, och samtidigt stötte