ty deri glänste ännu en tår, återstrålande alla de känslor, som i detta ögonblick rörde sig i den gamles hjerta. Så satt han en stund, och dess strålar befvo allt klarare och klarare tills de skeno som en gloria kring hans ansigte, som blef alt blekare och blekare. Slutligen smög sig en suck ur hans bröst, hans hufvud föll tillbaka; den gamle hade slutat sitt dagsarbete. oDet är fullkomnadt! ljöd det i mina öron, och dessa ord klingade som den ljufligaste musik. För min inhilning gycklade dessa fantasier en oredig blandning. Jag tyckte att jag sjelf var den gamle, olycklige mannen med det förspilda lifvet och tomheten i hjertat, som satt der framför kaminen, liflös och stel, och en onämubar ångest fattade mig. I detsamma hörde jag en vänlig röst säga: Ett godt nytt år, min kära gossel Jag vaknade; dagern sken ia i mitt rum genom gardinen, der alt var sig likt, och min mor stod vid 7 säng. Det nya året var ingånget. Hvad jag sett hade endast varit en dröm. Jag kände mig så glad och lycklig öfver, att jag ännu var en yngling i lifvets fulla kraft, och med fast föresats att väl använda det nya året, att icke gagnlöst förspilla mitt lit, samt att söka likna den gamle, hvars