Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1870, sida 3

Norge. Foltmötena ha efterhand under de sista par åren — säger Kristianiatidningen Dagbladet — wunnit en form och stadga, som gifwer dem en wiss likhet med de gamla härats. och fyltes-tingen. Likasom i de gamla foliförfamlingarue har ocffå i all. mänhet på folkmötena inarje man haft tillträde till delaktighet i i öfwerläggningarne: äfwen de, fom ännu äro uteslutna ur mantalen och hwarken som walberättigade eller walbara ha lagligt tillfälle att in: werka på de beslut, hwarigenom förplig: telser oh bördor åläggas dem, ha egt att komma tillstädes och yttra fig om foltmötena. Detta har bidragit till att gif: wa folkmötena en plats i folkets kärlek, fom ej alltid tillkommit de lagstadgande och lagbegränfade kommunalförsamlingarne; på detta fött skola förhållandena fortfara att utweckla fig, intill dess lagarne blifwit mindre fördomsfulla och mera lämpade efter det samsunds tillstånd, hwars behof de skulle främja. Men från wissa håll betraktas dessa solkmöten med ogunst, man fattar ej deras ändamål eller nödmwändigs het. Man spörjer: hwarför wilja de lägre klasserna befatta sig med politil? De ha ju sitt gårdsbruk och andra näringar att sköta; de ha ju kyrkor och skolor, fom bi bringa dem behöflig uppfoftran och lärdom både för detta och ett tillkommande lif; de lefwa ju under en ordnad rättskipning och goda lagar o. s. w. Hwarför slå de sig då icke till ro med hwad de ha i stället för att inblanda fig i ärenden, fom ens ligt historiens witnesbörd hittills anförtrotts åt män, hwilka på grund af börd, lärd uppfostran, förmögenhet oh längre erfarenhet i statskonstens hemlig: beter warit särstildt kompetenta att råda öfwer staten och sine medborgares öde? — Men så ofattlig är dock ej alla den tanke, fom ligger till grund för folfmöte: na. Flertalet har infett personlighetens betydelse i samhällsutwecklingen; fjelfftyrelsen hör till den grad till hela mår tidsälders wäsende, att det ej behöfs midlyf: tiga förklaringar, för att wisa falskheten af de angrepp fom riktas mot den. Ges nom folkmötena utbildar fig den offentliga meningen, få att ven till flut blir den makt, fom stämmer walen i diftriktförfamlingarne och besluten å storthinget. De: ras betydelse i detta afseende är klar för bwar och en fom met, att storthinget ej är en godtycklig samling af 111 män, fom yveprefentera fig fjelfwe, utan en wmwertlig follrepresentation, hwilken som sådan skall wara ett sannt utryck för den herr: stande foltmeningen.