Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1870, sida 2

dare i hans öron, erinrande honom om, att hans tid var utrunnen. I ett annat hem satt samtidigt en gammal man. Äfven hans hufvud var böjdt, och hans panna fårad; men man såg på hela hans gestalt, som ännu bibehöll spänstighet och kraft, att det varit andra strider han kämpat. Hans starka skuldror hade darrat under mödans och arbetets tunga bördor, hans själ hade stridt och segrat öfver egna begär och lidelser, hans lif hade varit en dag af nyttig och gagnande verksamhet. Yttre anseende och ära hade han ej skördat deraf; men hans öga lyste af en glans, som fick sitt ljus inifrån, från tilltredsställelsen af ett väl förrättadt arbete. Han satt der så god och mild och betraktade nyärsglädjen rundt omkring sig. Hans åldriga maka, som delat hans lefnads sorger och glädje stödde sig mot hans skuldra, under det att en liten, en, som red på morfadrens knä, blickade honom i ögat och smekte hans öra med sitt joller. Eu ung man, som genom ihärdigt och eget arbete brutit sig en sjelfständig ställning i samhället som aldrig erfarit de lockelser, som åtfölja rikedomen, flärden och vekligheten, stod bredvid och betraktade rörd de gamla, med armen lindad om sin unga makas lif, Man kunde se på.