Utrikes. Franfrife. Om den nya franska ministeren inner båller Köln. Beit. följande tarakterissil: Åndtligen har Journal officiel meddelat uppgift på den nya ministerens metlemmar och derigenom tilfönnaaifwit, att föreningen mellan wenstra och hogra cens tern, hwil fen ide mille sördfngå inom frat: tionerna, nu blifwit srtisi i ve båda par tiernas ledare. Det nya labinettet måste upsattas som det trognaste uttrycket för den parlamentariska pluraliten, och deruti ligger en garanti för dess waraktighet. Alla merlemmarne äro wisserligen ide ge: nier eller ens stora talanger, men alla ha eu oförwitlig karaltär och en rättskaffenbet fom för den liberalt sinnade delen af franska follet bör utgöra en säter borgen : för den upriktighet, hwarmed en författningsenlig regering nu äfwen kommer att införas i Frantrile. Det hade tanske icke warit särdeles swårt, att sammansätta ett fabinett af talangfullare, om äswen mera obetanta personer, men om Ollivier ett ögonblick tänlt på att wända fia till yne are ivafter, såsom Duvernois, Weiss, Here ve m. fl., få mäste han lilwäl snart inse, att det gifwes tilljällen, då wissa perfor ner, som åtnjnta allmänhetens förtroende, äro mera wärda att tagas i betrattande än rilt begäfware talanger. Att yttra nås got om OUllivier, är öfwerflödigt. Hang bana, hans karaktär, hans äsigter och tas langer äro nogsamt bekanta. Han har under dessa sista dagar gijwit obestridliga bewis på sjelfförsatelse, hwilla ide en gång hans motständare funna neta sitt erfännande, och oattadt de farhågor, hwilka man här och der hyste för hans medfödda naivitet och högsinthet, så ser man just i de allianser han ingått, tillräckliga garantier för att dessa egenskaper, hwil a Tända pris vatmannen till stor Heder, ide tätt ftola wilseleda statsmannen. Ollivier blifwer sålunda själen i det nya kabinettet, under det personer som Buffet och Daru, hwil: