och att höja sig öfver det sormulerade framställningssätt, som blifvit inlärdt vid seminarierna, och hvilket man, förmatet nog, kallar Guds ords predikano. Likasom presterskapet på landsbygden skulle kunna stiga mycket i anseende och aktning samt inflytande, om det ville följa det ifrågavarande föredömet, då församlingarne skulle med mindre missnöje och knot känna de tunga bördor, som kyrkann pålägger dem — så skulle ock folkskolans lärare på landsbygden kunna mycket höja sin ställning, derest de bemödade sig om att, jemte barnundervisnirgen, gagna de äldre genom något praktiskt biträde. Vi hafva påpekat ett par onråden, bvarpå folkskollärarne skulle i detta fall kunna både gagna menige man och afven vinna någon fördel för sig sjelfva, om icke genast, dock ganska snart. Det ena är bokföring och det audra egouppmätning. Båda dessa kunskapsämnen äro mycket lättinhemtade och borde ingå i lärareseminariernas kurser, så att hvarje åtminstone yugre folkskollärare borde känna dem. Det biträde de kunde dermed bereda allmogen eger ett så påfallande praktiskt värde, att de flesta hemmansegare skulle snart nog deraf begagna sig och lära sig att dermed bättre värdera både läraren och hans undervisning i skolan, hvars betydelse för lifvet man derefter skulle klarare inse och högre uppskatta. Såsom ett tredje ämne af liknande praktisk betydelse föreligger trädgårdsskötseln. Det är nemligen — låtom oss städse ihågkomma det — för lifvet hvarje undervisning, hvarje predikan måste vara beräknad. Och när undervisaren har detta mål klart för ögat; när han är genomträngd af sin uppgift att vara nyttig, skall han snart förnimma helt andra frukter af siu verksamhet än dem, som skördas af de torra lexorna, hvilka kunna gifva en tarflig näring åt förståndet, men icke lifva hågen, eller väcka och stärka handlingskraften. Men — vi upprepa det -— det är män, med ädla tänkesätt, med upplyst förstånd, med duglighet för lifvet, som samhället önskar se utgå ur sina bildningsanstalter, icke bokmalar, närsynta till blicken och hopkrympta till själen. Må skolans lärare behjerta dessa fordringar och må äfven det presterliläroembetets män beakta huru mycket de kunna göra för samma stora syftemål! (Göteb. H.-T.)