Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1870, sida 3

Meddelanden från allmänheten. Hernösand den 18 December 1869. Älstade Fader! Hjertligt tack för brefwet af des 16 Ottober t. å. Redan innan jag erhöll det andra brefwet af min älskade fader, hade jag till en del funnit mina asigter om att blifwa skollärare öfwerbewisade; ty vet: samma brefwet wertade ätminstone så mycket, att jag lom att nogare tänla och reflektera öfwer hwarjehanda förhållanden. Först och främst fann jag, att jag, med mina ringa tunskaper och anlag för fiudiev ej på fortare tid än 4 a 5 år, ja, fanffe aldrig med någon heder, tunde ges nomgå en seminariikurs och motswara de fordringar, de ver hafwa på en skollärare. För öfrigt inser jag nu, att de båda bref wen, jag erhållit af min älskade fader, hafwa werkligen warit uttryck af fann får derlig wälwilja; men jag kunde till en början icke tro, att far, som haft få myc: fet annat göra med auttioner, processer, stämningars skrifwande, skogshandel och timmertumning m. m., få noga lunnat sätta sig in i follskolans och dess lärares sanna förhållanden. Dock är det wäl icke så underligt, ty far har ju äfwen warit och är kanske ännu en för foltskolans wäl ifrande och werksam skolrådsledamot, som åtminstene säsom sådan synes rätt uppfattat fin sak. Och far är ju äfmen tillvädligt lärd, det fon till och med jag fe blott på de bref, jag nu erhållit ; ty de äro få wäl slrifna, såwäl i afscende på frams ställningssättet fom ftafning och interpunttering, att den mest fpråttunnige ej skulle bafwa någonting att anmärka deremot (!) Men att far äfwen, fom jag fer i det fer nare brefwet, kan franska spräket, föruns drar mig storligen; dock torde denna funskap ej wara särdeles djupgående, utan fastmer bestående uti en eller fras, fom far lärt of den lärde Giljam eller någon af timmerherrarne, och fom hwarlen far eller någon af tem förstär. Men met far, hwad ordspråket: ne sutor ultra crepidam will säga? Det är ändå märwärdigt, att far, fom är så hemma i ffolwäfendet, frågar, hwad