att jag gjorde mig sjelf till ett åtlöje genom mitt uppförande, sade jag: yNi skall ej förundra er öfver min förvåning, miss Milton, då ni får veta, att jag trodde er vara död och begrafven för åtta år sedan. Ack, nu förstår jag. Nej, det var min yngre syster, som dog vid den tiden. Jag hade ej någon lust att förena mig med de dansande igen, men gjorde det dock i en enda dans. Derefter gick jag, med min älskade skyddsengel stödd på min axel, ut i trädgården, för att njuta af aftones svalka. Här berättade jag henne alt: hur jag älskade henne, hur jag många gånger vandrat i närheten af det hus, i hvilket hon bodde. lycklig och glad, då jag visste, att hon lefde derinne, men sorgsen och nedslagen, då jag trodde henne ligga begrafven i den kalla jorden. vJag förstod ej, hvarföre du icke visade dig för mig mera. Tänkte du på på mig, Nellie 2 yAltid. oOch du älskade mig?9 Hon lutade sitt hufvud mot mitt bröst. Jag var lycklig, mycket lycklig. och jag tyckte mig se, att äfven hon var det. ; Följande dagen besökte jag hennes