Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1870, sida 2

än vanligt nedstämd till lynnet, ty jag kunde ej glömma den älskliga varelsen. Om hon hade lefvat, skulle jag ha vågat begära hennes hand och bj rta, men nu .. Jag fortsatte mina drömmerier, men snar t anlände min vän. Han fattade min arm och drog mig framåt. Vi uppnådde inom kort en bygnad, och han förde mig uppför trappan till densamma. oI himlens namn; hvart skola vi gå lo utropade jag. vit in.o I mr Miltons hus 2 pJo, jo, men b Nej, jag kan ej gå dit.5 Hvarför? Hvad gär åt dig? v, — ingenting — ingenting. Vi inträdde. Jag möttes af herrn och frun i huset och blef af dem helsad välkommen. Kunde det vara möjligt? Ja, det var samme mr Milton, som jag för flera år sedan sett, och ännu var han sig dock så lik, som om jag hade sett honom sista gången i går. oKom nu, Cyn, utropade min vän, vuu skall du roa dig. Du kan ja dansa 25 I I Ja, meu jag föredrager att se på dansen. Prat, låt mig presentera dig. Innan jag hann svara honom, hade han dragit mig framåt och presenterat