Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1870, sida 2

vNej.p Då blir jag den första. som får bringa dig underrättelsen derom. Du hade en morbror, som ej på något sätt liknade mig. Han var en vild sälle, blef sjöman och reste ut, men återkom efter flere års förlopp och hade då med sig en förmögenhet af tjugutusen pund i guld. Han såg dig ej mer än en enda gång, och då var du mycket liten, men din mor tyckte han mest om af alla sina syskon. För trenne månader sedan dog han och hade dessförinnan testamenterat hela sin förmögenhet åt dig. Tänk Cyrus! — Tjugo tusen pund i guld. Jag erkänner, att jag vid denna undarrättelse blef ej så litet öfverraskad. Hvar finnas penningarne?) yI lagkarlen Jones händer, och han väntar endast på dina order. Jag beslöt att egna mig åt något vinstgifvande företag, så snart jag hunnit få reda på min egendom, men nu till en början ville jag njuta af någon tids hvila. Som jag egde en ganska stor portion egeukärlek, kunde jag naturligtvis ej nöja mig med det rum, jag nu bebodde, utan hyrde mig en liten nätt och vacker våning. Naturligtvis gjorde jag inom kort många nya bekantskaper, men öfvergaf ej derför mina gamla.