Den gamla menniffan i SundswallsPosten dog ide med ret gamla året, men nog tyckes hon wara förskräckligt sjuk, ty bon sramträter på nya året i full yrsel och sinnesförwirring. Detta fin: ner man i dess sista blad blad ide blott af falska slutledningar, utan oc af det galna tilltaget att i samhällets namn framställa fina önskningar. Man undrar hwarifrån hon vå ffule erhållit fullmakt — troligen af Gudrg nårve. Dessutom förräder bon i fin kristendomskunnskap fullkomlig okunnighet, eftersom hon tycks bafwa glömt katekesens gyllene bud att bet är ten gamla och ej ten nya mens nistan man bör afkläåda fig. — Ekulle hon tillfriskna bör man gifwa henne det rådet att än en gång läsa för preften. Måns Månsson.