Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1870, sida 3

Nelly Milton var alltid hos mig, och ofta, efter sedan hon legat årtal i gratven, besökte jag de ställen, der vi förr träffats, eller betraktade jag det bus, i hvilket hon bodde. En morgon gick jag som vanligt, för att börja mitt arbete. På min okasto lågo många manuskripter för sättning; jag fattade min tenakel) för att deruti insätta ett manuskript och blef ej litet förvanad då jag der under rubrik Underrättelse önskass, såg mitt eget namn, och hvari jag uppfordrades att gifva mig tillkänna på ett kontor i Lombard Street... Jag kunde ej förstå, hvad detta skulle betyda, men kom efter något begrundande till den slutsats, att någon annan person råkade ha samma namn, som jag, och att det ej kunde vara jag, som söktes. Jag fortsatte mitt arbete, och tänkte ej mera på saken. Om en stund hörde jag någon ropa mitt namn; detta var visst ej ovanligt, men rösten var för mig obekant. Jag såg upp och hlef ej litet öfverraskad, då jag så min morbror stå bakom mig. vAck, min gosse! hvad jag är glad att jag funnit digo, utropade han, tryckande min hand med värma. Hvarför lemnade du mig, utan att låta mig veta, hvart du tagit vägen. Jag sörjde dig så mycket. (Forts.)