pengar, och jag beslöt att ej gå dit förr, än jag skulle blifva rik. Två år förgingo. Jag hade lärt mig alla knep i konsten9, ehuru jag aldrig begagnade mig af oärlighet. Jag hade dock varit så liflig och sparsam, att jag hopskrapat tio pund, hvilka jag insatt på en sparbank. Mitt distrikt vid tidniogsförsäljningen var på och omkring Thurloe Squarev. Någon tid hade jag ofta sett en liten flicka hvilken kanske var något yngre, än jag. II varje gång jag såg henne gå mig förbi, kände jag mig så underlig till mods, men hvarifrån denna besynnerliga känsla bärledde sig, kunde jag ej begripa. Hon var alltid klädd i en vacker drägt hvarför jag inbillade mig att hon var dottertill någon mycket rik man, som bodde i närheten. Jag brukade alltid söka att unvika den lilla elfvan, men en dag möttes vi helt nära hvarandra, hvarvid hon stannade, såg på mig med granskande blickar och utropade: Du skulle vara en vacker gosse, om du tvättade ditt ansigte och satte på dig litet bättre kläder. Hennes röst ljöd som musik i mina öron, och hennes ord trängde mig till bjertat. Jag kände en rodnad uppstiga på mina kinder, men innan jag hunnit hemta mig från min förvåning hade hon sprungit bort till sitt sällskap.