hafva stirrat på mig en stund, med förvåningen målad i sitt ansigte, log hon så mildt, utsträckte bäda händerna mot mig och sade: A, nu är du så vacker.) Jag vet ej om jag tog hennes framräckta händer eller ej, ty en mörk dimma kom för mina ögon, och det dansade rundt omkring i mitt hufvud. Jag tror ej, att jag danade, men jag var en stund utan medvetande; när jag ändtligen började se mig omkring, fann jag, att jag satt på en bänk, vid sidan af min lilla engel. Hon försökte att muntra upp mig med sitt prat, och då jag blickade i hennes klara, blåa ögon, tyckte jag, att jag aldrig förut sett en mensklig varelse så vacker som hon. Nu skall du ju ej sälja tidningar . mera, eller hur? frågade hon. HÖhj om jag kan finna något bättre I sätt att förtjena mitt uppehålle, men jag är fattig och måste derför arbeta med någonting.o UHvad heter du ?o0 Cyrus Lavrence.v vOch jag heter Nelly Milton. Min far bor der borta i det huset vid gathörnet, och han har en butik i staden och många bokhållare. Han betalar dem alltid mycket pengar och jag skall I be honom att du får komma till honom. v