icke mindre än 16 militärer och deribland twå regementschefer aomält sig jäfom jötande, lyfter Dageus MRuheter en liten flit af den del af poftwertets hemliabeter fom rörer militärers anwändande till posttjenster Af posiwerkets 202 tjenster in nehafwas 51 eller mera än fjerderelen af militärer af hwilta de allra flesta, om ide alla, aldrig gjort någon tjenst i Por sten förrän de blifwit utnämnda till volts infpettorer, postmästare eller postexpeditö ver, och sålunda icke lunnat wara i till: fälle att i posttjensten ådagalägga den ssick liahet och förtjenft, fom grundlagen för: utjätter såsom enda befordringswilloret. Frågan är i hög grad behjertanswärd icke endast emedan öfwerlemnandet af bots tjensterna, företrädeswis de bättre, Åt mi litärer, innebär en uppenbar orättwifa e mot dem, som egnat sin wertsamhet åt posiwerlets tjenst, utan i synnerhet och framför alt derföre, att dessa mer eller mindre gamla och orleslösa militärer, hu ru aktnings wärda och förtjenta te i öl vigt må wara, i de flesta fall icke förmå tat stra insi må isyr såa bi, de aer sor må but tar ter vit na, rer dar I ordentligt betjena allmänheten. Erfarenz heten har till fullo bestyrtt detta faltum. — Halmstads Bladet anssäller i sitt sista nummer för förflutna år några nyärsbetraktelser, i hwilka det bland annat beter : Hwad året 1870 bär i sitt slöte, weta wi icke; wåra blickar äro för skumma att blida inom förlåten fom töljer vet fom: mande. Storwerk funna möjligtwis uns ber de 365 dagarne uträttas för menffligheteus bästa: troner funna ramla och kronor krossasa. De höga herrarne med (Surg nåde, furstarne, fom ingenting lärt och ingenting Aalvmt, löpa lanske wid årets slut omkring fom landveflyttiae! ... Revolutionen år 1789 aick wid: serligen för lånat, — hwillen klot och i werlshistorien bewandrad menniska med: aifwer ide vet? — men tänkom oss hwad berättigatt bat, hwad förbannelser, furstarne, de allenastyrande — staten det är jan, war Ludwia 14:s walspråk, en res dent för hwars storhet wi ite wilia aifwa ett witten — under seklers lopp fams fat öfwer fina bufwuden — och wi skola ide undra öfwer om ret få länge betryckta och förslafwade felket, när det sändcttigen fom under fund med att ret war tet som i werkligheten hade makten, mången gång begaanade denna på ett sätt fom fan kallas wildtjurslikt. I — En nordamerikansk prest bar utfårdat följande loftal öfwer tidningarne och deras wiat, hwilket tillika fan tjena såsom prof på amerilanska presters mäiltaligbet: ,3ag tror, att tidnin arne äro de mest florartare organer för ewangelii förtunnade. De förwisa ofuuninber ten, kullstörta förtrycket, utplåna förbrytelsen, uppbygga jorden, alädja himlen och prisa Gud. Boktryckarpressens bul: ler är för mig den allsmäktige Gudens ljus! Slistra oroligheterna. En insän vare till tion. Helsingen yttrar derom följande: i Då i ever tidning N:o 52 för den 24 sistlitne December en insändare har or vöft, fom ropar till bela jordens döda foltflaa: Vazarus, statt uppl och till okunnighetens böljor: Det skall blifwa för all Je Att ort mi rat da rat skr får pa dy. wi lar on rä och on be hä ni ei wi all