Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1870, sida 1

Det är wisserligen sant, att man ut fätter fig för bestyllningen att prata i mär dret; men om det någonfin kan anses wara ide blott ett ursäktligt fel utan t. o. m. rent of en werklig förtjenst, få må det wäl wara, då det just är fråga om wäder. En annan sak blir det, om man ger sig in på wäderlelsprofetiernas osäkra område, ty der hugger man lätt i sten. Sjelfwa den wördnadswärda fungliga Swenska Wetenskapsakademien har insett detta och har derför ur årets almanacka borttagit både regn och snö, mulet och klart, kallt och warmt med mera sådant; alt till stor ledsnad för litet hwar. Dessa almanackans upgifter utöfwade neml. ett högst wälgörande inflytande på den menskliga sammanlefnadens trefnad. Den glade stämtaren skrattade åt dem; wresigheten och argsintheten hade en Ypper: lig anledning att urladda fig — huru mvcken familjelycka har icke uppspirat till följd häraf! -; den menlösa nyfikenheten hade få lätt att få meta hurudant wädret stulle blifwa i morgon; med ett ord: alla åldrar, ata lynnen, alla bildning8s grader förftodo att draga hwar sitt egendomliga nöje ur den gamla, goda almanackan. Nu deremot: helt annat. Jag har just för mina ögon en till denna tidning of en landtbo insänd uppsats; hwari den stackarn jämrar sig öfwer, att mi ej tom ma att få något wäder mer, och tyder att Afodemien, fom har uteslutande pris vilegium på denna nyttiga boks utgifmwmande och fom till på föpet lär ha särskilt bis taldt derför, är högeligen tlanrerwärd. Från södra Swerge skrifwes att man wäl kan föreställa sig, ja riktigt känna hu: vu kallt det ffall wara i det snö och istäckta Norrland. Det är då för wäl, att re hafwa en få liflig förestöllning; ty här ätminstone tärna wi in e de om. Termo metern wisar omtring noll grader, snön smälter både på tat och gator (det hart. 0. m. regnat riktiga, omisslänneliga regndroppar) och flanören behöfwer ej mer än en rock. Den största sparsamhet iakttages med den del af Norrlands skogar som skolat hamna i ugnarna oc) man ffulle vär fom helst funna börja arbetet på jernwägen — så mildt är det. Apropos jernwäg: skola wi ide ta oss några första klassens biljetter tillnärmaste station? Wi resanomigen med när sta tåg! Ja få I wilj e ide, mitt herr slap? Nå, dåreser jag ensam. Au revoir —2 — — — ———