Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1870, sida 4

gående för den utländska resan till 1,829 vdr 26 öre. Mot denna räkning gjor: res i statslontoret anmärfning, på den grund att grefwe Sparre i densamma uppfört, jemte dagtraktamente och egen reskostnad, äfwen reskostnader för ännu en annan persen med tillhopa 228 rdr 25 öre. Hörd öfwer denna anmärkning, förllarade grefwe Sparre, att anmärkta beloppet utgjorde reskostnaden utomlands för hans betjent, utan hwillen han al: drig, ware fig å enskilda efter allmänna resor, färdas och till följd af år och Icf narswanor minst på en lång resa Då emellertid genom ofwannämnda kgl. bref more beftämrt, att föreskrifterne i gällande resereglemente ice skulle tillämpas på ersättningen för resan utom tans det, utan kostnaden derför godtgöras med det belopp, hwartill den werkligen uppe gått, samt denna bestämmelse ide rimligt: wis funde efter borde få widsträckt tollas, att den resande skulle ega, att för andra utgifter än dem, fom för hans egen per: sons sortkomst warit behöflige, njuta ers sättning, blott derför att beloppet werfkligen blifwit utgifwet, har statskontoret afslagit yrkandet om ersättning för betjentens resa. Detta statskontorets beslut är fattadt af presidenten od) en ledamot. Twå Ice damöter ansågo, att, då grefwe Sparre inom landet war berättigad till ersättning för betjents resa, samt grefwen bestämdt uppgifwit att betjenten medföljt äfwen utomlands, borde grefwen också åtnjuta ersättning för lostnaden härför, fåfom en utgift den han werkligen fått widkännas, hwarför desse ledamöter tillerkände grefwe Sparre den fordrade ersättningen. Frågan hänskjutes wäl till k. m:t, fom tå får slutligen förklara hwad med mertliga fostnaden för sjelfwa refan skall förstäs. Stulle genom denna förklaring grefwe Sparres och de skiljaktige ledamöternes i statskontoret mening godkännas, så får man wara belåten med att grefwens vålder och Iefnadsmaror ide gjorde för honom behöfligt att färdas med större sällskap, än som nu warit fatet. T Tetnijtt. Torkria. Det berättas, att en mid Tös reboda boende landtbrukare i densa dagar, efter egen konstrultion, nppbygt en tort: ria, lika enkel fom särdeles ändamålgenlig. Den är anbringar i i ett mindre hus och består af en wäl murad eldstad, hmwar: ifrån murade tegelrör utgå till en större mur, fom genom degfa rör erhåller till: räcklig wärme. I eldstaden är anbragt rum för termometern, för att funna fons trollera den bestämda wärmegraden. Plåtarna, på hwilka säden skall torkas, ha sin plats befwämt stäld, och det hela tyckes witna om mångårig erfarenhet i att uppföra tylifa, för hwarje landtbrukare få nödwändiga torkrior.