Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1870, sida 4

skilnad fans dock redan mellan frälsemän, ty ridraren och swennen af wapen fallades wälborne och herrar o. s. w., men bonden, som presterade rusttjenst, endast allmän frälseman, och genast fin: ner man de förres sätesgårdar fritagne från wissa allmänna beswär. Detta för: hållande, eller missförhållande, utbildade fig witare under medeltiden. Cmeller: tid sans ännu ej något närmare ftadgadt angående rusttjenstens utgörande, ty ritraren infann fia ännu sjelf wid konungens bud med sitt följe. Först sedan krutet förändrat krigswåsendet och riddaren förfswunnit ur levet samt rättigheten att sätta legd karl i sitt ställe tillklommit war det fom rufttjenftbefmåä ret fom att utgöras efter frälfeegentomarnes storlek och godhet. Detta fferte under Gustaf Wasas tid på ett möte i Westerås 1525. Utom öfriga under mes deltiden uppkomna förhållanden liggger antagligen detta orrnande af rusttjensten till grund för såteriers med flera hem.mans skattefrihet ännu i dag, ty nämnde beswärs presterande skedde numera i före hållande till de räntor, fom fräljemans nen uppbar af fina landbönder, således ide af de gårdar han beborre. Det blef altså för vet allmänna: faomt utfodnefrälset fom adeln fom att preftera rufttjenst och forafälliat wakare deröfwer, att dess landbönder blefwo befriade från te gärder och utlagor, fom de bestäntiga krigen under 15: och 1600:talen gjorde nödwändiga och fom pålades fro: nos och skatteallmogen samt äro de, fom utgöra den drygafte delen af de få fal: lade gruntskatterna. Om nu äfwen un: ver titernas lopp tetta allmänna frälse blifwit ålagdt en ringa del af grund: ffatterna fåfom ofwanför nämnts och hwartill man fon räfna en liten tillöfning i rusttjenstbeswäret, tillkommen efs ter allmegens klagan wid 1678 årg rifödag öfwer landtågegärdens tunga, få är det tock af skatter och onera mindre betungadt än krono och skatte. Kronos tionden t. er. är en ej få ringa börda, hwilande i allmänhet uteslutande på be fetnare, och den rusttjenstbewillning, fom af det förra numera erlägges, lär i ringa mån motswara grunskatterna. När man sålunta besinnar att en så stor rel af den swenska jorden, uppkåående till flera tusende mantal, är ide blott skatte. fri utan äfwen fri från de flefta beswär för det allmänna, samt att en annan tel är proportionswis i ringare mån betungad, få instämmer man omilfors ligen med insändarens i 7N. D. AM undran, om fosterlandswännerna i i alls mänhet och riksragsombuden isynnerhet ännu anse det wara för tidigt, att på allwar och med kraft arbeta på tögnin: gen af gruntskattefrågan, eller med ans bra ord werka för en rationellare för: delning af jordskatterna. Ja, det tyckes werkligen wara af ber hofwet högeligen påkalladt, att någon reform härutinnan sker, om ej de min: tre jordbrukarne skola fe fia twunana att i massa öfwergifwa sädernejorden, på hwilken te utom saknaren af frukten af sitt arbete, milkoret för deras ande limqa och fysiska utwecklina, äfwen hafwa den grämelsen att fe fia orättwist be I tungate i jemförelse med andra mebborgare. Ett bewis på ett folks stigande kultur är ju eganteråttens fri: görande, men få länge fambällsmedlem: marnes bicrag till vet allmänna ftå ide blott ide i någon prognesiv utan til och med ide i någon matematist proportion, få fan man ej säga att eganderätten är fri, eburu den blott fjettras på ett iurirekt sätt. Att emellertid en reform fåran, fom ven bär i fråga, hwarken är omöjlig eter få swår att åstadkomma, rerpå gifwa oss wåra arannländer Norge och Danmark exempel, ver i det förra arundskatterna blifwit bestämda till en wiss årlig penninger summa fom får på en gåna inlösas, och i det sednare, ter all skilluad mellan privilegierad och oprivilegierad jord är upphäfd. (e. M. u. A.) En reseräkningsfräga. J Aftonbladet läfes: Komiterade för ufarbetande af förflag till förändrad lagstiftning angående utföf4 — . ( Ö. 1. — 26245 Oo FE JU 56 2 —— —— Am 1; —C— mA —