wåg hem som jag, wi kommo således i slanger med hwarandra, och hwad war naturligare att tala om, än om förhantlingarne på mötet. Det war vå sjelfwa f—n — sao min följeslagare till höger — att te woro få sams om, att jernwägen skulle gå till Matsorss, Selånger och Snedje; det skall just bli roligt att je om Lokmotiverna å få rappa fom Wasen och Carl seng linne. Tyder inte herrn att ret wore klekare om jerne mwäpen gick snidt emellan sjökusten och Ystersund, om wi någen gång ffall få någon orling i gåna i Jemtland? eller hwad tyder ni gubba? Sa! jo! joo! sworades i korus. Men fer ni hwad ber sa om wänhållningen, det förstår jag mia inte på. Ett wet jag rod, att jag fom inte har någen kamp, utan måste traffa och aå jemt, inte mill be tala till några körwägar, åtminstone få länge fom te inte funna ta mia eller tig farer färjfort til riksdagsman! Rikeadagsman fa ru? jag har inte tid til det. Ett wille jag rod säga be der kamrarna i Stocholm, att snart fan jag inte komma fram med färjan öfwer elfwen för ve tär mwälfianare stockarne fom ärligen föröfas; och det säger jag uppr riktiat att jag stulle skämmas att huaga sådana pinnar som större delen är. Din tyrktepp Ol. Pereson åi lita stor fom stordelen af tem. Jag skall säga tig bur jag mille hafwa det: gran kunde te få hugaa få mydet de mille bär i Norrland, ty arosshandlar Såntuag fa i höstas, när han for öfwer färjan att: granspiror inte ä få aänafe och att pid: propp inte bör frattas bärifrån, och få wet både tu och iaa att aranträten här i Norrland är få ömtåliga, att den min. sta ffrapa på derag rötter och bart, fa: tar tem; och nog få re skrapor vär tim. ret förs fram ur skogen. Derför låt rem hugga aran bäst de aitter Men, skona tallen! Tallskog och gredelint hår wäxer inte på god jord — är ett orte iprök fom säger. Du förstår Ol Persfon, talmo passar ej få bra att odla, Stona tallen fom inte räder till 9 2 tum i toppen på 10 alns länad och läng tull på furusparrar af 6 tum och der: under. Gör sedan med det undermås lisa timret fom inspektor Qwistren gör med bjelkarne i Ragunda, pröfwa vem med yxan intill märgen på tre ställen om de äro friska, och betala en statens tiensteman wisst per stycke för att han werkställer detta arbete i Adalen ifyn: nerhet wid insamlingsställene i elfwen. Herr reraktör nu bar min wåa åt ett annat håll, hem till mitt land igen. Diskussitionen fortfor det hörde jag, och att färjkarlen än en gåna tuyckte att vet flöt för mycket timmer i Jnralselfwen hörde jag också. Håkan.