Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1870, sida 2

Ilan säger, att han ej har råd, och att jag, som är ett fattighjon, ej har någov rätt dertill. Den fina herrn såg ond ut, och jag trodde ett ögonblick, att han var ond på mig, men han framdrog ur sin fic; ka en börs, Hvad tänkte han nu göra? Han frågade: Om jag skulle gifva dig en half sovereigu, hvad skulle du göra dermed ? Jag blef förbryllad af frågan och dröjde en stund ionan jag svarade: A, jag skulle köpa mig skor och en rock och . . .5 Stopp min gosse; en half ysovereign räcker knappast till skor. Om du får pengar vill du genast gå för att köpa skor 2o Ack, jalo utropade jag i högsta förtjusning. Jag vill gå genast, ty jag vet, hvar skomakaren bor.) Mitt hjerta slog hårdt, då jag emottog penningarne, och jag sprang af alla krafter för att snart hinna till skomakaren, under tiden gråtande af glädje. Det var nära 4 (eng.) mil till skomakaren, men jag var snart der, köpte ett par skor och hade ändå en blank half krona kvar. Denna gömde jag i en af skorna och började min väg åt hemmet. På vägen mötte jag mycket folk och kunde ej begripa, att de ej gåfvo akt på, att jag hade nya skor. Jag var så uppfylld af fröjd, att jag