Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1870, sida 2

ej märkte det vägen var lång, och ej heller kom att tanka på min morbror, förrän jag var nära hemmet. oKanske skulle han vilja fråntaga mig mina älsklingar? tänkte jag, och för att förbindra detta, drog jag dem af mig och gömde dem, tillika med den ötverblifna halfva kronan, i en höstack. Då jag hemkom, erböll jag en hårdhändt tillrättavisning för mitt långa uteblifvande, men tanken på min skatt i höstacken hjelpte mig att glömma smärtan. Då jag denna afton gick till sängs, voro skorna och penningarne alltid i mina tankar, men med dem kommo äfven tankarne på den goda berrn från London, Så god han var! Månne allt folket i London liknade honom? Hvad jag skulle tycka om att bo der, ty det måtte vara en präktig stad. Följande dag passade jag på vid ett tillfälle, att få betrakta min skatt vid höstacken. Jag synade skorna på alla kanter och talade till dem, alldeles som om jag skulle tro, att de kunde förstå mig; men som jag ej vågade dröja länge, gömde jag dem åter ihöstacken och återvände hem. Sålunda förgick en vecka, hvarunder jag hvarje dag besökte stacken och profvade skorna, och, ehuru jag ej kunde få någon nytta af dem, var jag ändå lycklig att ega dem. Under hela