lyste mig om att pajas och hans fru bodde i det till höger. Dörren till venster öppnades och jag inträdde. Rummet var litet och uppfyldt af blomsterdoft och parfymlukt. Dess möblering bestod i en stor säng. två stolar, ett bord och en liten soffa. På sängen och soffan lågo kostymer och kläder kringspridda huller om buller. Pa bordet hade några plymer, sammetsbaretter och skodon blifvit kastade. Midt ibland denna grannlåt syntes en tallrik, hvaruppå låg några bakelser, ett par glas, en tom sodavattenflaska och ett tefat med strösocker. Det hela hade denna prägel af oordning, som alltid gör ett så plågsamt intryck. Omgifven af allt detta skräp stod madame Maillard, med högburet hufvud, stolt hållning och iklädd en mörk sidenrock, hvilken slöt sig tätt intill det vackra lifvet. Hennes hållning var sådan, att man icke gerna antog det hon kunde höra till detta rum, än mindre vara egarinna deraf. Hon hade ögonen fästade på dörren då den gick upp, och öfver kinden flög hastigt en mörk rodnad, som sade mig att jag var igenkänd. Hon rörde: sig icke ur stället och jag afvaktade flickans aflägsnande. Åndtligen stängdes dörren. — At er rörelse madame, — sade jag, — ser jag att ni erinrar er vår korta bekantskap.