Norrländska Korrespondenten – 31 december 1869, sida 2

Kattinka Ravinsky. (Ett blad ur miuna reseminnen.) Svenskt original af Tuva. (Forts. fr. föreg. n:r.) En afton, då jag kom för att besöka henne, underrättade man mig att hon rest. Ett bret lemnades mig. Innehållet deraf var kort och lydde: Farväl och evig tack, för hvad ni gjort för mig och min bror. Vi afresa nu hemligon från Paris, för att än en gång äfventyra allt för fosterlande. Edra och mina vägar skola aldrig mera mötas, men randas för Polen än en gång lyckligare dagar, så skall familjen Ravinsky återbetala er den skud, hvaruti Kattinska står. Aldrig mera återse denna italienskt sköna qvinua. betta föreföll mig såsom något jag icke kunde fatta, och likväl var det så. Jag lemade Frankrikes hufvudstad i en sinnesstämning, som icke låter beskrifva sig. Till Ems kom jag i så däligt lynne, att min syster och mina vänner antogo att jag var sjuk. Att stanna i Ems hade aldrig varit min mening: och vi afreste också derifrån genast. Jag hade ett oemotståndligt begär, utt meddela mig med någon, och omalade efter någon tid hela händelsen