Förliden sommar gjorde jag en resa öfver till Köpenhamn, som då var 1 allt, utom gladt och lifligt. Det muntra folklifvet hade förlorat all sin fordna glädtighet. Det olyckliga och illa förda kriget hade klädt hela Danmark i sorg. Jag besökte en afton Tivoli. Lumby gaf der som vanligt konsert. Jag tog ett glas lemonad och satte mig att höra på musiken, då en bekant, en svensk, föreslog att vi skulle gå och se på konstberidningen. Har är ett elegantare sällskap konstberidares, sade min landsman, ode skola hafva maguifika hästar och qvinnorv.