Norrländska Korrespondenten – 28 december 1869, sida 3

född grefvinna och tillhörde en af Polens anseddaste slägter. Komna till Paris öfverhöljde hon mig med tacksägelser och tog för afgjordt, att jag skulle vända tillbaka genast, men det var mig omöjligt. Jag skulle stann ett par dagar. När dessa voro förlidna blef det ytterligare ett par dagar och så förflöt trenne veckor; under hvilken tid jag dagligen såg Kattinka Rawinsky. Min känsla hade på denva korta tid antagit karaktaren af en häftig passion, som kanske just derföre blef som häftigast, att den icke rönte någon uppmnutran. Kattinka iaktog en sådan värdighet. förenad med en alltid framskymtande erkänsla, att Jag till min förtviflan märkte, att jag icke hade något hopp. Hon bodde hos en polsk familj och tycktes helt och hället upptagen at tankarne på sitt fosterlands olycka. Grefven, heunes bror, såg jag nästan aldrig. Han var i en ständig verksamhet med dn i Paris befintliga poläckarne, för att kunna uträtta något för fäderneslandets väla, yttrade Kattinka. Det var på tredje veckan jag dröjde i Paris. Kattinka yrkade oupphörligt på att jag skulle återvända till min syster; men utan att hennes uppmaning hade önskad verkan. (Forts.)