skar lonstatera, att han blott fortsätter det system, fom statschefen inwigde min, segsionens öppnande. (Rop på flera bänfar.) Statschefen har funnit för godt att hånfullt skratta. (Talaren afbrytes med häftighet. Presidenten uppmanas att falla honom till ordningen). Presidenten: Statschefens person får här icke nämnas. Rochefort: Jag har utmanats och ffymfats af honom. (Owäsen på många bäns far.) Ministern har förklarat, att feir sarritet mill grundlägga friheten. Godt och wäl! Men det är ett befynnerligt sätt att gifwa tilllänna fin aktning för den allmänna rosträtten derigenom att man skrattar, då man lallar fram till fig den, fom första walkretsen i Paris walt. (Larm.) Jag tilläger, att huru löjlig jag än må mwara, har jag aldrig promenerat på hafsstranden med en örn på min axel och en köttbit på min hatt. (Larm. Till ordningen, till ordningen!) Presidenten: Herr Rochefort! Detta är ide längre någon diskussion. Jag mår ste nu taga ordet från er. Rochefort fötter fig. Dugus de la Fauconnerie: Ni borde låta landet få höra detta språk och ej af bryta honom. — — — — — — — ö