Norrländska Korrespondenten – 21 december 1869, sida 3

jas, jag blir icke en dag längre hos dig! Herr Thunell, som hörde detta, tog tillfället i akt att för första gången visa sin hustru, det han också var herre i sitt hus. — Du Gabrielle, — sade han, — har aldrig förstått tungans rätta bruk. Med dlna förhastade omdömen, har du stört mången menniskas lugn och svärtat månget tadelfritt rykte. Må du sjelf lära känna hvad det är att komma i hvar mans mun. Från och med denna stund äro vi skiljda . . . Och jag tror att verlden kommer att sysselsätta sig med vårt förbållande. Männerna voro obevekliga. — Om hvar menniska blott skötte sina egna angelägenheter och inte blandade sig i andras, mumlade herr Thunell, som var fallen för reflektioner. De båda väninnorna gräto och suckade tillsammans och funno åter tröst i hvarandras sällskap. Fru Lenanders barn försonade dock slutligen de båda makarne, och herr Thunell lät omsider beveka sig att fortlefva med sin fru, sedan hon heligt lofvat att hennes tal blott skulle vara vja, ja, och nej, nej.v Huruvida hon håller detta löfte, vet jag icke, men ryktet förmäler, att herr Thunell fortfar att vara herre i sitt hus.