Norrländska Korrespondenten – 17 december 1869, sida 3

na med en obemedlad man, utan att älska honom ... Det är allt många, som äro afundsjuka på herr Ducard, — sade fru Thunell och smuttade på sitt glas. — Ja, det finnes till och med de som påstå att fru Ducard gjort en mesallians! — Se så der, nu är blomman färI dig, — sade fru Ducard och såg på sitt broderi med blossande kinder. — Mesallians . . . det är ett ord som icke kan passa in i förhållanden ... Dessutom är jag lycklig . . . Jules är en god man . .. — Han skulle vara en tiger om han icke vore det! — utropade fru Lenander. — Skulle han inte vara god, — sade fru Thunell, — när han har så mycket att . — Så mycket att tacka för, — ifyllde fru Lenander. — Och så mycket att afbedja tilllade fru Thunell. — Fruarne ha så länge talat i förtäckta ord, men nu ber jag om en närmare förklaring . . . Hvad skulle min man ha att afbedja? — När man har en upprigtig natur, kan ett förhastadt ord lätt undslippa . . . Låt oss inte mera tänka derpå. — Det ligger bestämdt någon djup I betydelse under det ordet . . . aju