nett. — Svara mig på ära och tro, — sade fru Thunell med halfhåg röst. — Har fru Ducard ingenting märkt? — Hvad skulle det vara ... herrskapet äro så hemlighetsfulla? — Det finnes saker och tiog, som icke öppet låta omtala sig . . . Saker och ting, som allttör mycket skulle såra grannlagenheten. — Isynnerhet böra vi icke omtala detta för fru Ducard, — ifyllde fru Lenander. — Lilla fru Ducard, som är så långt från sina anförvandter . . . det måtte allt kännas tungt, — sade fru Thunell smekande. — Ah, jag trifs rätt godt, — svarade den unga frun med något förhöjd färg på kinderna. — Fru Ducard måtte ha älskat sin man bra högt, för att ha kunnat lemna sitt föräldrahem ... Goda Gabrielle . . . jag serverar mig med ännu ett glas bischoff. Får jag lof och slå i, fru Ducard? — Nej, jag tackar . . . jag har kvar ännu . — En rik flicka gifter sig icke ger