— Du urskuldar honom, Selma lilla, — sade fru Thunell. — Det är vacnander, som jag, och jag vill hoppas också din mor, skulle hellre sett om du rent ut tillstått detta ock klandrat honom. — Jag var så glad, jag tänkte på ingenting annat än ha roligt. — Lilla Selma har varit mycket obetänksam, och jag bad dig ju ändå att vara försigtig, — sade fru Lenander. — Ja, jag mins det . . . men jag trodde det gällde någon .. . någon annan, — svarade Selma stammande och rodnande. — Det hörs som Selma skulle ha många hemligheter, — sade fru Thunell. — Och du har dolt allt detta för din mor, Herre Gud, Selma! — Och midt i femte turen tryckte Ducard Selmas hand! — utropade fru Thunell. ! — Gorde han det, Selma? Jag ber dig svara! — bad den stackars fru Grill. — Jag tror han gjorde det, — svarade Selma, med rådaad på kinderna och en liten vredgad min. — Det var dock icke något ondt häri. Jag berättade honom blott att jag lyckats kert af dig; men såväl Amanda Levärfva fyra nya elever åt honom, Han