— Jaså, det är redan serveradt, sade fru Ducard och fattade en bugande kavaljers arm och lät föra sig in i matsalen. — Vi ha ju haft trefligt? — frågade fru Thanell. — Rikigt animeradt. UHvilka prägtiga ostron. — Men hummersaladen är inte lyckad. I morgon följer du ju med då jag går till fru Grill. — Naturligtvis . . . likväl först på eftermiddagen. — Jag är heller inte ledig förrän Thunell går på klubben. — Får jag servera fröken Selma någonting? — frågade herr Falker, som i detta ögonblick förde sin dam förbi de båda fruarne. — Jag dricker blott porter. Då jag dansar och har roligt kan jag inte äta. — Stackars barn, hon är snart ur dansen, om hon icke ändrar sig, — hviskade fru Thunell till sin vänninna. — Men huru var det .. . jag tycker att Falker förr hade ett godt öga till din Hilda? — I dag har han åtminstone inte sett at henne. Han är bländad af den nyss uppgångna, gyllene solen. — Som kanske snart går ned igen. Men det är en harm att se huru männen springa efter rika flickor.