Norrländska Korrespondenten – 14 december 1869, sida 3

står det ... en kristens förnämsta skyldighet är således att hysa deltagande för sina medmenniskor. Nej, se lilla fru Ducard, hur står det till i afton. — Inte rått bra, lite blek, tror jag? -— sade fru Lenander deltagande. — Det är väl tvertom. Jag har dansat som en toka, — svarade fru Ducard och ljusen från kronan skeno klart och strålande öfver hennes leende ansigte. — Kom till mig i öfvermorgon och drick en kopp the, så skola vi tillsammans recensera balen, — bad fru Thunell. — Tusen tack, dertill har jag stor lust. — Nej, för all del, ingen glace, fru Ducard! — bad fru Thunell. — Se här är mandelmjölk ... När man är så der varm, — inföll fru Lenander. — Bröstet kan minsann nog ändå få en knäck. Man skall ha en berghelsa för att stå emot alla de sorger, som Gud behagar pålägga. — I kväll skola vi alls inte tänka på sorger eller huru, goda fru Thunell? sade fru Ducard och satte bort sitt glas. — Detta är den mest lyckade tillställning jag varit med om här på orten. — Nu skall en smörgås smaka godt, — menade fru Thunell.