Norrländska Korrespondenten – 10 december 1869, sida 2

dins länge slutna fängelse öppnades, och fångvaktaren befallde honom följa sig till ståthållaren. Då nu Rosladin inträdde, bunden med tunga jernkedjor samt blek och aftärd i följd af sitt långvariga lidande, men det oaktadt med stolt blick och ädel hållning, så intogs genast grefvinnan, som med sin dotter var närvarande, till hans fördel, och äfven grefven betraktade honom med tillfredsställelse; men föll dock på den tanken, att han ej var den han utgaf sig för, utan bar ett länadt namn. — Ni är svensk officer och kallar er Rosladin? — började derför grefven samtalet. — Mitt namn är Rosladin, — svarade denne. — Jag har hört ert uppförande lofordas och har derföre tänkt att på något sätt mildra ert fängelse, men såsom erkänsla fordrar jag af er uppriktighet. vill ni ingå härpå, så skall ni i mig finna en vän i stället för en fiende ... Att ni utbytt ert verkliga namn mot ett antaget kan ej undfalla någon, ty ert yttre och ännu mer den omständigheten, att ni vid så unga år redan blifvit officer tillkännager, att ni måste tillhöra någon af Sverges förnämsta adliga ätter. — Er godhet är i sanning alltför stor, herr grefve, och jag skulle ej ett enda ögonblick draga i betänkande att