Historiska Skisser al Bror Gustaf. (Forts. fr. föreg. n:r) Då han sålunda en dag satt fördjupad i sina tankar, inträdde hans stränge väktare och tillsade honom att följa sig till ståthällaren. Ståthållaren på fästningen var en af de undan konung Karls hämnd flydda svenska adelsmännen, en grefve Stenbock. Denne egde numera endast ett barn, en liten älsklig flicka hvilken ofta plägade springa omkring på borggården och leka med några andra flickor, som utgjorde hennes sällskap. Den lilla Katarina, så var flickans namn, hade då mången aftonstund med välbehag lyssnat på de milda och vemodsfulla toner, som ofta läto höra sig från ett af slottshvalfven. Dessa toner trängde till hennes öron och hjerta, och den okände sångaren inverkade ovetande mäktigt på hennes barnasinne. Nästan hvarje afton infann hon sig för att lyssna till de klagande ljuden, hvilka, i början starka allt mera aftogo, tills de upplöste sig i suckar, som så småningom bortdogo. Då tillrade en tår ned på den lillas kinder, och hon bad i den stilla aftonen en innerlig bön för den arme fången. Der