Norrländska Korrespondenten – 7 december 1869, sida 2

gynnat honom i hans företag; hvarföre skulle hon då just nu svika honom, då det gälde hela hans lifs sällhetHan begaf sig således ut, besökte en stor del af staden, såg tusentals olika ansigter, men kunde ingenstädes finna de kära dragen af henne som han älskade. Han besökte derpå de allmänna promenaderna och mera offentliga ställen, men lika fruktlöst. Det led nu mot aftonen och han amnade begifva sig hem, men kom dervid att tänka på theatern; kon kunde möjligtvis befinna sig der. Han tog derföre en hyrvagn och begaf sig till samma theater, som han besökt föregående afton, men alltid med samma otur. Lyckan tycktes helt och hållet hafva öfvergifvit honom. Tidigt följande morgon steg han upp och, då han fann allt tungt och kvaft der hemma, klädde han sig och gick ut, för att i den fria naturen kunna andas lättare. Han styrde derföre sina steg till en af promenaderna, som låg der i närheten. Morgonen var klar och herrlig. Hela naturen stod i sin yppersta blomsterskrud; foglarne sjöngo sin morgonhymn, och de skalkaktiga fjärilarna flögo lättsinnigt från blomma till blomma — allt andades lif och glädje. Endast i Xs hjerta bodde sorgen, men lemnade dock äunu en liten plats för hoppet, denna himlaborna gudaskänk, som