Norrländska Korrespondenten – 7 december 1869, sida 2

krigets faror med honom och på intet sätt kunde förmås att stanna i Frankrike, tills kriget blefve slutadt, hvilket hennes onkel yrkade. Återkommen till Tyskland stred X. först under Karl Gustaf Wrangel, som da blifvit svenskarnas öfverbefälhafvare, och sedermera under Königsmark i Böhmen. Då deunes afdelning af svenska hären närmade sig Prag, skickades X. med en skvadron lätt rytteri att rekognosera terrängen närmast denna stad. X. begaf sig åstad, men föll härvid i ett bakhåll. Någon utväg till flykt stod ej att finna och ej heller var detta i svenskarnas smak. Det återstod således intet annat att välja på än att slå sig igenom eller åtminstone sälja sina lif så dyrt som möjligt. X. och hans tappra män stredo som lejon, och mången fiende fick bita i gräset för deras svärd, men öfvermakten var för stor. Svenskarnas leder började allt mera att glesna, ingen hjelp syntes möjlig. — Kasten ifrån er vapnen och gitven er! — ropade fiendens anförare, viss om sin seger. — Kom och tag dem! — svarade X likt grekernas Leonidas och utdelade väldiga hugg. Redan var deras antal inskränkt till 20 man; allt syntes förloradt. Men plötsligt smattrade trumpeter