fred, som Sverge njöt efter det polska krigets slut, förvärfvat sig en viss grad af bildning, och under sina for kriget lediga stunder sysselsatte han sig oftast med studier och skrifning. Blott sällan tog han del i sina kamraters bullrande nöjen och bacchanaliska samkväm, men dessa visade honom dock stor aktning, och han hade vetat förskaffa sig en viss respekt både hos förman och underordnade. Så stora förtjenster kunde naturligtvis icke förbises, hvarföre han också hastigt steg från den eua militära värdigheten till den andra. Vår store hjeltekonungs död midt under sina segrar träffade honom djupt; men han insåg, att Sverge nu bättre än någonsin behöfde tappra män, som kunde försvara dess rättvisa sak, och han stred derföre om möjligt ännu tapprare än förut. Efter det för Sverge så olyckliga slaget vid Nördlingen, kämpade Hjelm i Elsas under her ig Bernhard af Sachsen-Weimar och skickades härunder en gång af honom at brandskatta de vid franska gränsen liggande orterna. Eu dag anlände han här till ett nunnekloster. Systern, portvakterskan, måste geuast öppna, och Hjelm begärde och erhöll ett samtal med abbedissan. Under det han som iifligast tvistade med henne om klostrets dyrbarheter, hvilka hon hvarken ville utlem