Norrländska Korrespondenten – 3 december 1869, sida 2

förening ... Förräderiet gjorde säledes de båda älskandes lycka. I detsamma ljödo klockorna i stadens kyrkor, — Det var nu vid undagstiden — men denna gång kallade de ej till strid och blodsutgjutelse eller varnade för en anryckande fiende, utan manade folket att träda upp i templet och med lot och tacksägelse prisa härarnes Gud för stadens räddning. Slut. Ill. Ett samiljeporträtt. Nyligen anländ till L . . . gjorde jag en visit hos baron X. Baronen mottog mig på sitt vanliga förekommande sätt och syntes vara vid det bästa lynne. Ett samtal kom genast i gång och hvälfde sig kring dagens företeelser, men öfvergick så småningom till litteratur, skön konst och mera dylikt. Härunder föllo mina blickar på en på väggen hängande oljetafla, hvilken förestellde en ung krigare i sin fulla rustning. Hans smärta och välbildade gestalt, de fina, nästan kviuliga dragen och den eldiga blicken gjorde, att man kunde tro sig se guden Amor sjelf, förklädd till hjelte, för att med sina pilar så mycket lättare kunna träffa en obeveklig .skönhets bjerta.