Historiska Skisser af Bror Gustaf. (Forts. fr. föreg. n:r) — Ni är då åter igen kommen för att arrestera mig, men det skall ejlyckas! — utbrast Jörgen, då han blef fänriken varse, och derpå drog han sitt svärd för att dermed bana sig väg. — Nej, jag är icke kommen för att arrestera, utan för att lugna er, ty ni har ingenting att frukta. Stanna derföre kvar i staden! — svarade Hall. — Ni tänker bedraga mig! — Nej, det tänker jag icke. Jag cch er dotter äro de ende, som utom dem ni sjlef invigt, känna ert förräderi, och vi komma ej att förråda er. Ila, nu förstår jag alltsammans! utbrast Peder nästan skälfvande afraseri, då han hörde detta. — Den der är er vackra dotters älskare. Jag märkte redan första gången jag såg honom i ert hus, då han skulle arrestera er, de vackra blickar, som de vexlade, och i förrgår natt var han i hennes rum och lyssnade på vårt samtal. — Jag bedrog mig således icke, då jag tyckte mig höra ljud derifrån. — Att han sedan underrättat kommendanten om stormningen är klart ... Det är således han. som tillintetgjort alla mina