ankarplatsen oc stölte emot hwarandra. Wic florene mynning förelyckarese flera fartya, blond dem ett emiaraniskepp, på hwilket ide en enta man rätvateg Hwarjehanda. Rådighet i faran. År 1848 war me stra relen of Herromerita Puwerfwimmatt of folfit yet? bwertat i allmän: bet mar få mät erterapart. ot ret lätt brief cmfott Detta orda tillc aLt mer cch mer, bmwarrör reneringan b. slöt an umänta en särslilt pettetjensteman. för alt ellersrorna re jalsta u vn:arnes till bälj och wertsrag. Walt föll på mia Naoen lernina till uprläckt af brottet )u Mates; rett omstänttaåbet. att ve ialska mynten sörekommo i Cbicar:0, föran: latte mia till förmodan, att merföac rerna tUnUucg ter, ech joa beaaf min allssåetit. Eiter fem mwedora nörlterv bode janrenellertic ide funnit ringaste jrär oj våra förffa muntare, En raa fick jag bref från min hustru, fom begärte penninaar. Jng vit till barfen, rer jaa war känr, för att få annienina rå Nmyerk. Da jaa erlare brönhumngarne, wille tarfören ide emot faan fre tohare, ameran ban förttarate rem mara falska. — Hwar bebanas, — asbrät jag mer barm; — ni mill wål id: påstå, at teesa penninaar äro finska? — Ao, ret oör be wasst. — elrmni såter ter på? — Funtomtit. Desja mynt äro vt märtt mäl emerarate, men te äro ide sullmigtt.a. Ni tan sjelj örwertyga er terom Knejören stvulte fitt råståenre, teris genom att ban late dem på wågen — De Mo werkiiaen re bift cfteropate mynt jag nägersin fett, — invåll ina cch batrallarxe tem nena. — Ålre alla, fom här på i emlepp, lika wäl giorta? — Nej; te bär äre försärrigore at ren betonte jarsimvytaren i NÅn verf Nat Wihet. men bär äro nånra savcken at rem, som tyckos wara utgufna bär i tia ten Dn unge mannen toa tderwir from nå ra mynt ur en låta och utjate min tem. — Ni fer, — före ban, — att pyå aeln är på länat när icfe få storp, och äntä äro re senare ide nånet råliat arbete. JHA Umnare derefter fram tre äflia mvaut i stället för te salisa NÅJara togar teresfter fonn jar min föranlåten att jör taga en resa til en ty unaerär 8 mit hån Cbicmte. N. ten bare rctan iäbyntit, få jar inträtie i ret enta märrebuölet, fom ter ians På min iråga. om jan fick tröja svar örwer natten, erböll jag al wärten ett höast snäsint swar: — Ja, ni lön få on säna. Sem jan unter mina förrättningar eftaft måst bälla till acto met bt alla torttinaste, blef jaa ide brat ur fatt -in en af ten sämmertiaa jännen och ten änun lämmerlinare sellen, fom bör förs mia fFrosf lurt safnaree åtmins tone ide, tv jan tunte aenom taf t skära Uuntröonde stfunerna. Min säna bes nor af en smuta balm, wan ott tertill bastots bwansten täcke aller lafan; non fan tet war om semmoarfan och naormtt i tuiten, beturte tetta ingenrina Wärres bukt lån ofsit e. och teteärrojte ide län e förrän ollt bina mia blef fölls temliat ivsi Mänssenet war beritiat, ed) jan Hed t mör länac mit fönjstyet cch får ut i ruomten, men sturliaen blaf lan trölt och tasiate mur vå mit läner samt föll i tjiur vömn. Framrå natten uäckne fav tcck af elt tert bnllar, tem lttnate hjntet aj bammarslag i ijerran. Det tvodtes ton ma hån en kyanina arskilliga bunmra olnor rerifrån. Pun urfitenbat war wäckt, och jan bo fet att aöra mia unterrättar om Or: foten fill tetta buller Jja sslätte mi-. edt Jn ön umör trarpan få tyft. att in: oem sunte märta tet, örrncte jörxsinan råmn ecch war få Ute i fria lufsten Mit after fom jan naltaree ten omnämta bv.nind-en, bl me bammarslagen jtartare SYuict war lånot cch imalt, ec st. nt often sinnf eld srse tertsrön Fersianar småg jaa mia till rörren cch blade aenem uvckethålet. Effpa!isf