Norrländska Korrespondenten – 30 november 1869, sida 2

stod ganska väl att något var i görningen. men hvad detta var kunde hon icke utforska, ty fadren som förut varit sjelfva öppenhjertligheten och ingenting dolt för henne, hade nu på en gang blifvit tyst och sluten, nästan sträng. Härtill kom att hon ständigt måste frukta för hans lif, då han på vallarna var utsatt för de fiendtliga kuorna. En af deras tjenare hade redan stupat; huru lätt kunde icke samma öde äfven träffa fadren; Men det fanns ännu en annan, hvars lif var henne nästan lika dyrbart, ehuru hon knappt vågade tillstå detta för sig sjelf. Vid blotta tanken på honom purprade högre rodnad på hennes kinder, och det lilla hjertat klappade nästan hörbart. Den som gjort ett så djupt intryck på den vackra, älskvärda flickan, var den för läsaren redan något bekante fänriken, hvars namn var Axel Hall. De hade visserligen blott några få gånger sammanträffat i ett hus, der de bada voro bekanta, men ändå nog för att förstå och älska hvarandra. Flera dagar hade nu förflutit, sedan hon sist hade några underrättelser från honom; mycket hade kunnat hända sedan dess. — Allt detta var anledning nog till oro och bekymmer för en ung, oerfaren flicka; tusende faror, hvari fadren och den älskade sväfvade, spökade om hvarandra