Norrländska Korrespondenten – 23 november 1869, sida 2

Det var aftonen till den dag, på hvilken de nyss skildrade händelserna tilldrogo sig. Det ståtliga palatset var rikt upplyst, och i dess praktfulla salar samlade sig gräddan af den svenska adeln, utländska diplomater och en mängd mer eller mindre utmärkta främlingar från alla länder, hvilka ryktet om drottving Kristinas snille och trikostighet lockat hit till detta fattiga Sverige, att här skörda rikedom och lagrar. En af de första gästerna, som infunno sig, var kapten Maydel. Sedan han helsat värdfolket, slog ban sig ned i ett af de ytte rummen och började med största uppmärksamhet följa de anländande, tydligen för att vid första inträdet kunna upptäcka sin rival och utmana honom. Denna väntan blef honom emellertid lång; öfver en tumma hade snart förflutit, och de flesta gästerna voro ankomna; men löjtnanten hördes ej af. Redan var dansen börjad, brusande toner från en vald orchester fyllde de rymliga salarna; glädjen och munterheten voro allmänt rådande, men kaptenen lät likväl ej hönföra sig till att deltaga i nöjena, utan satt alltjemt tyst och sluten i sin undangömda vrå med ögouen oaflatligt fästade på dubbeldörrarne och hvarje ögonblick väntande att få se dem öppnas och sin rival inträda.