Meddelande från allmänheten. Till Red. af Norrl. Korrespondenten! J afseende på den s. k. muntrande epis jod fom wid sednaste kyrkostämma före: tommit, läsas i tit. tidning twenne olifa versioner, den ena i n:o 88 och och den andra i n:o 89. Redan sinsemellan stri diga, äro de ännu mera stridande mot merfs liga förhållandet. Detta är följande: Då en skollärare anmärkte saknaden i nya reglementet af det förut brulliga skollofwet mid de marknader, fom sedan blifwit ersatta af liqvidationg: och warubytesmöten, och då eu anuan genmälde, att denna saknad tunde mildras genom den åt ordföranden aina tillåtelsen att wid behof meddela lof åt stolans elever, då afgaf ordföranden sitt utlåtande, ungefär jålydande: att, om han någonsin slulle känna sig föranlåten att begagna den honom medgifna rättigheten att giswa lof, wore det isynnerhet wid dylitka warubytesmöten, emedan de waror, fom då utbytas stundom bestå af flags mål och wäxlade örfilar, för hwilla han ogerna mille blottställa de swaga ffolbarnen, hwilka wäl behöfde wärnas mot faran, att mid dylika tillfällen under mans dringen till skolan eller hemmet blifwa ett hufwud kortare. Häraf synes, att yttrandet hwarken framhöll det lugn och frid, fom mid marknadstillfällen skulle herrffa på wåra gator, fåfom förra res feratet antyder, eller anfpelade på någon sädan allmän osäkerhet, hwilken, enligt det sednare, såsom berigtigande, gjorda tils lägget, skulle utgöra det norma tillståndet här i staden. Emellertid nelas icke, att något sfämtsamt insmög fig i det nu oms handlade yttrandet, och att det gerna må hålla tillgodo att kallas en muntrande epijod. Ordföranden.