kas hår blifwit hwitt under årens bör. ta, minnas frihetsäret såsom en barns domssaga, hwars särskilta drag fanta: sien reran har bemäkttigat fia, och fom historien blott med möra förmår frams mana för of fult och klart. Utrifes Illcs. Danmark. J Ovenfe stola ombud från de färs stuta bhandelgoch bhanrtwerfgförenine narne samlas till ett möte för att öfmere lägga om, hwat fom bör göras för att få näringsfrihetelagen ändrad, hwilken enligt inbjudarnes åsigt botar bantdtwerkarnes och te handlantes existens. Det litnar fia såletes till en riktig storm emot ben bestående näringefriheten; tv inbjurarne åsyftarde att få alla de fris beter återkallade, fom följa af laaen om närinastwångets upphäfwande. Sannolikt kommer tock detta möte endast att ba till följd, att handlande och banrte mwerfare på landet och i stärerna blifwa lifftälde med hänsyn till skatterna. England. Från London skrifwes, att en af de rikaste adelsmänen i England, markisen af Westminster, chefen för det gamla huset Groevenor, aflirit mid omkring 75 årg ålder. Han hor suttit i underbufet innan ban ärfte såtet i Lordernes hus, och bettärt höna embeten af polis tist wigt, men litwäl aldrig spelat någon rol i det offentliga lifwet, och är entast bekant fom en af Englands rikaste män. För 200 år seran aifte fia en GÖroede: ner med Miss Mary Dovis, arfwinae till aorset Cbury. fom vå låg ett par engelska mil från London; men på tenna terräng, hwilken gifwit namn åt familjens sidogrenar, Ebury, Belaram m. fl. liaga nu twenne af jåättestadens rikaste tvarter, Pimlico och Belaravia. Då man nu wet, att dylika joerdegendomar ide säljas, utan entast utarrenderas på längre tid, wanliatwis 90 är, rå få fått, att arrendatorn bar rätt att byga, men wid arrentetidens utgäna förlorar fina byganarer, få fan man lätt förstå, bwil: ken gulrgrufwa reesa sträckor blifwit för familjen Groevenor; teff enorma in: femster ha ouppbörligt ökate, och hwarje nång ett arrente är slut för ett kvarter, ökas ajaiften. Enär familjen vefutom eger tre stora act i Enalants bör: digaste trakter, fan man lått bearipa, att markisen af Westminster hade en årlig infem af omkrina 250.000 pr st., d. w. s. omkring 5 millioner sw. Den aflidre marfisen war af försynen ide ämned till att med smak anwända få mycket penningar, och hans rikedom war för bonom en tryckande börda; han anmäntde många tusen pund på kyrkor, anläggnine oar och offentliga förbättringar i be lvarter i London, fom woero hans tillhöriabet; han skänkte staden Chester en praktfull port och lemnare rikliaa bidrag till alla nälgörenhetsinrättningar, men om ban någon gåna hade främmande till middag och de trucko mer Mareira än ban beräknat, få aid ban sjelf ned i tällaren för att bämta ånnu en flasko. Amerika. Det är nu ett år sedan general Grant waldes till Nordamerikas prefivent och åtta månader fedan han tillträtde sitt embete. Mer somma ilhärtiahet, fom bon wisare unter inbördeskriaets wansk linoste tider, skall han utan twifwel lösa fin uppaift, nemligen återställa lugnet i bela landet och ordning i re förhållans I den, fom unter striden råkat i oreda. Derföre riktare ban äfwen genaft fin