Norrländska Korrespondenten – 19 november 1869, sida 3

hjertas utkorade, då vi nu säto läsaren göra deras bekantskap. Men under det de båda älskande nu som bäst hängäfvo sig åt glädjen och kärleken, uppsteg, dem ovetande, ett hotande moln på deras lyckas eljest så klara himmel. En stor och praktfull våning i en af de bäst bebyggda delarne af staden beboddes af kapten Maydel. Kaptenen, som allt ifrån sina unga år deltagit i kriget, hade således ej erhållit någon egentlig bildning, men sedan detta var slutadt, hade han i likhet med många andra svenska ädlingar besökt flera af Europas förnämsta städer, hvarunder han fått en viss yttre hyfsning, och omgaf sig nu med en storartad lyx, hvilket hans ansenliga förmögenhet, förvärfvad till en del under kriget, äfven medgaf. Det var denne krigare, som förälskat sig i Ingeborg, och hvars kärlek drottningen hittills gynnat. Hemkommen från en spatserridt — det var samma dag, som löjtnant Stackelberg erhållit löfte om Ingeborgs hand — mötte han på trappan till sin våning en sin gode vän, kammarherre Boije. — Ah, se der har jag rymmaren! — utbrast denne, — detta är nu tredje gången, som jag söker dig i dag. Jag började nästan frukta, att du redan