var då redan gift med öfverste Ludrelle Hamilton — och drottning Kristina lofvade blifva hennes giftoman och förse henne med hemgift Ingeborg växte upp och blef en fager tärna, om hvars hand och hjerta mången ungersven täflade. En ung adelsman, löjtnant Stackelberg, hade förstätt vinna den väna jungfruns kärlek och hennes slägtings gunst; men fick snart en farlig medtäflare uti en kapten Maydel, en lifländare, hvilken egde en ansenlig förmögenhet och som med stor tapperhet deltagit i kriget, hvarföre drottningen tycktes gifva honom företrädet. De unga tu svuro visserligan hvarandra evig trohet; men de insågo dock snart, att drottningens vilja ej så lätt kunde öfverträdas, och att de nödvändigt måste ega hennes bifall, . . . men huru vinaa detta? Vid denna tid var den unge ädlingen grefve Magnus Gabriel De la Gardie drottningens allsmäktige gunstling, och till honom tog dertöre löjtnant Stackelberg sin tillflykt. Grefve Magnus lofvade understödja honom med sitt inflytande och begaf sig i sådant ändamal en dag i löjtnantens sällskap ut till Jakobsdal, nu Ulriksdal, der drottningen för tillfället vistades. Allt lyckades förträffligt, och det var med den glada underrättelsen derom, som den öfverlycklige älskaren kom till sitt