ITE tommngen. Första grässkörden (1862) blef endast swan, i medeltal c:a 100 lisp. pr tunn land ech året derpå ännu swagare. Swagaste skörd såwäl af råg, fom af gräs, gåfwo de tegar, fom blifwit starkast bränta oc knappt hälften mot de minst brända m::: randd 2. Dessa myror liaaa längs Ljusnan och öfwerflöras af flodwattnet unpefärligen hwart annat år. Odlinaarne woro derföre beräfnate på att åstadkomma sjelfwäxande äng, men för att åter upps hjelpa wäxtligheten, få erhöllo de wår ren 1864 en swag öfwergödsling — omkring 500 kub. fot ladugårdsspillning pr tunneland, deraf ca 2; utgjorde myrjord — och sedan dess har mwärtligs heten jemnt tilltagit för hwarje år. Nu erhållas c:a 150 lisp. hö pr tunnland. Här, fo på alla andra ställen, der mossebränning företagits, ådagalade den särdeles starka wäxtligheten på de fläc tar, der messetorfwen blifwit bränd, att en stor mängd gödande ämnen hade gått förlorade genom bränninaen. Jag beslöt derföre att för framtiden mertställa denna med större försiatigbet, hälst fruktbarheten wisat sig störst, der bränningen warit minst. För detta ändamål ihopsattes för de bränningar, som sedermera werkställdes, den löshugana eller lösplöjda mossan uti ihåliga stackar hwilka gjordes på så sätt, att man först reste 4 a 5 stakar om ungefär 3 alnars längd emot hwaraudra med öfre ändarne tillsammans och nedre åndarne uti en cirkel om une aefär 3 12 fots diameter, och ungefär lika långt ifrån bwarandra. Omkring dessa stakar, som lättast klyftas af gröfre wirke, hopfattes nu torfwen i stackar om cirka 8 fots widd wid bottnen och 4 alnars böjd samt med twå öppnine gar emot hwarandra nere wid marten, så att luften fritt kunde draga igenom för att hefordra torkningen. Efter ett par månaders förlopp mworo stackarne torra nog för att funna brännas, och detta werkställdes då på så sätt, att först öfre delen af stacken aftogs, så att man kunde nå ned till stakarne, deraf den ene efter den andra utdrogs. Derefter lades på bottnen inne uti stacken ett lager af rå torf c:a 1 fot högt och ofwanpå denna ans lades nu eld med hjelp af ris eller från och torr tort från stackens topp, hwarefter alla öppningar täpptes med rå torf, deraf tillräcklig månad för dessa behof war kvarlemnad wid stackningen. Bränningen fick nu fortgå intilldess omr kring 13 of mossan war förbränd, der-. wid noggrant eftersågs, att elden icke fick bryta ut, utan öppningarne blefwo genast täppte med rå torf, hwarefter högarne utrefwos oc spriddes jemte askan jemnt öfwer fältet, och så fort elden stadnat så widt, att man kunde komma vit med hästar, få blef myran kraftigt genomarbetad med rullharfwen och en roteranre harf. Härmed war fältet färdiat, ty all utjemning war redan företagen jamtidiat med stackningarne. Det tillsåddes året derpå med korn, hafra och gräsfrö, samt gaf en god och jemn skörd af grönfoder. Efterföljande årets höskörd uppaick lit: wäl endast till omkring 150 lisp. pr tunniand; och å denna del af myran, som ide öfwerflödas af elfwen, är nu i 5 är skördadt från 100 till 150 lisp. hö pr tunnland årligen, utan att den erhållit någon gödsel. Den stora winst, som ernås genom detta sätt att bränna myra, är att arbetet alltid kan beräknas på förband, enär bränningen ide är beroende af wäderleken, — ten går till och med bäst för fia i regnigt wäder. Som myrodlingarne här uteslutande afse höafwel, så fann jag wid de feds vare företagna försöken, hwarwid bräns ningen werkställdes på sist beskrifna sätt, skäligt gifwa fältet half gödning af ladugårdsspillning genast efter bränningen för att från början erhålla starkare aräswall. Detta wisade fia äfwen aan ffa wälgörande. Wäl blef kornåkern för tjock oc måste tidiat netr slås til foder, ehuru utsädet endast war omkring 2 11 fub.fot vr tunnland men förstal —ceceewwwww-A WA. AHA!MMHMMAQA—