Meddelande från allmänheten. Ett samtal. A. En resande: God afton! Det är med en lifwande oc wederkwickande täönfla man ftiger i land i detta Norrlands Göteborg. Regelbundet bygd med breda och raka gator, försedd med ett präktigt hotell, en werklig heder för samhället, upplyft af gas i den nordiska minters twällen, intager Sundswalls stad otmifwelaktigt en fördelaktig plats bland Smeriges städer, och det rika induftrioch afz färslif, hwarom allt bär wittne, fan ej annat än ingifwa ett högst angenämt ins tryck. B. En Sundswallsbo: Det mar bår de smickrande och glädjande att höra, att wi åtminstone ej stannat efter mår famtid. A.: Will ni wara af den godheten och säga mig hwar gästgifweriet är beläget? B.: Wid Stora gatan wester i staden. A.: Husets nummer? B.: Husnummer! Derom kan jag ej lemna upplysning; wi hafwa ej blifwit wana derwid. a A.: Hur säger ni? Aro ej här såsom på andra ställen husen försedda med num mer, jemna på den ena, udda på den andra fidan af gatan, få att fremlingen och den mindre bekante ntan swårighet lan söta fig fram? B.: Wisst har jag hört att gårdstoms terna hafwa nummer; men mången gårds egare torde knappt sjelf känna till den; åtminstone kan den stora allmänheten ej hafwa någon nytta deraf. A.: Det war högst besynnerligt. Stulle ej möjligen genom en wördsam bemställan till stadens tommunalstyrelse eller drätselnämnd en så behöflig och nyttig åt gärd funna minnas? B.: Kanhända. Genom höflighet fom mer man änrå längst. Er önskan skall jag söka uppfylla. Det stulle wara mig ett särdeles nöje, ifall mid ett annat fam manträffande denna obehaglighet ej skulle störa det goda intrycket af wår stad. A.: Jag tackar Er. Kan Ni på den wägen winna något, skall säkert mångas wälönskningar följa Er under försölet, samt ganska mångas tacksamhet tillfalla Er, om det frönes med framgång. Au Revoir.