af en tel tjenstemän och att en efter hemmanets godhet lämpad arrendefumma inginge uti beräkningen af dessas löneförmåner samt att de flesta Erono: bemman wore lika beskattade med fronos skattebemman och ofta fallit krenan till, i följd of åkommet ödesmål. Deck för: klarade samme talare fia ide bafwa att anmärfa emot försäljningen af ett ane tal fronohbemman, bwilfa numera ide woro, för ret ändamäl, hwartill ade on: slagits, behöfliga samt erinrade tillika, att försäljningen af de med stadgad åbor rätt upplåtne lronobemmon ide lunde försiagå under antra wilkor, än att wederlaga lemnades äboarne. Hpwilka af talaren yttrade åsigter delades af flera bland mötets deltagare. På derefter framställd propositien blef frågan med ja beswarad. 10. Sjette frågan: Bör all jord inom hela ritet blifwa lika beskattad efter samma måttstock sålunda, att re vu warante olika jordnatura, med tby åtföljanre förmåner och slyltiabeter, fås fom räntor m. m., matte helt och häl: let afskaffas, samt staten öfwertaga ffiutsoch wägunderhällningsskyldigheterna? Beträffante denna fräga yttrade br Härtelin, att det wore önskliat att all jord kunte lika beskattas, men införande af en fåran baskattnina läte fia ide på en gång werkställas, utan måtte unter en längre tid förbereras samt erinrade säsom särteles beattningswärtt i bes rörte hänseende, om ett förslaa af frame litne presitenten Aug. von Hartmansderff, enligt bwilket förslaa en längre tid skule bestämmas inom hwilken al jortbeskattnina borde wara jemnad. Mt inom eu fortare tid låta en ffattiemfs ning träda i werkställiabet, skulle otwifwelaktiat beredta många jordtbrukares ebestånt, enär te betolt fina bemmon med berärning på den lindrinager enera, bwarmed tde i jemförelse med andra bems mansegarc, more aynnade, — att jords brufet kommit att belastase med ffjutgoch wänhållnina wore en följd deraf, att i ferena tider få andra näringar funnos, äfwensem förmonligen derof oatt ingen annan närina bade arbetare och dragare att disponera, och ansåa talaren att af fistnämnde skäl, som ock med anledning deraf att lotala förhållanden för flertalet bland öfriae medboraare utgjorde hinder, för att taga werksam rel i ut. görantet af teesa servituter, både fjutgoch mwäphållningeffyltiabeten borte bibes bållas wid jortbruket, fom likwäl på lämpligt sätt borde för berörde tunga af landete öfrige innewånare tilläggas aodtgörelse. Flere talare instämde i den af hr Härrelin uttarare mening. Antra talare deremot framhöllo åter ojemnheten i beskattningen och obilliabeten i beskattningen och obilligbeten deri, att jertbrukaren ensam bland landets öfrige innewånare måste beförja refans tes fortskaffnina och wägarnes UNbdere båll, hwarefter framställres proposition först, om ret mere mötets menina, att all jord inom riket skulle efter samma måttsteck sålunda beskattas, att de nus warande olika jordnaturer, med thy ätföljande förmåner och skylriabeter, såsom räntor m. m. måtte belt och bållet afe ffaffag, hwilket ordnande dock skulle för: sianå under en länare bestämd tireperior, hwilken fråga med ja befwarades. Den andra delen af 6:te frågan, eller om staten skulle öfwertaga ftjut8och wänhållningsskyldigheten, blef likaledes med ja beswarad. Sg 11 Siunte frågan: Eaer staten rätt att lagstifta angående enskilda skogar? Under en långwaria ech liflia vig: tussion fom i denna fråga uvpstod, förs tlorate br Thölin fia wara af ren åfiat, att det ide wore lämpliat att ftaten i berörde hänseende lagstiftade, enär det wisate fia att den enskilde bättre än staten wisste att wårda sina skogar, hwils tet talaren såsom sjelf skogsegare kunde witsorda hwad Hanebo secken, ver tar