Norrländska Korrespondenten – 12 november 1869, sida 2

Hjeltemod och Ådelmod. En episod från skänska fälttåget l?Ö. Af Octavia Carlen. — Cecilia, yttrade han med djupt vibrerande röst, innan jag inviger mig åt döden, så låt mig medtaga hoppet att ni någon gång tänker på mig åtminstone: och om jag återkommer, så säg, o säg, att ert hjerta då välkomnar mig. — Ja, och det skall följa er under krigets alla faror, yttrade Cecilia, men lofva äfven mig i detta högtidliga ögoublick, fortfor hon, att ni söker öfvervinna ert hat till Clodt. — Clodt och alltid Clodt, svarade Wrangel med mörk blick, ni intresserar er då bra mycket för honom; lat mig då en gång veta i hvad förhållande han står till er, efter ni tager så nära del i allt hvad som rör honom? — Ej i något förhållande, svarade Cecilia med något stolt ton; men om jag skall tro hvad ni sist sade mig, att detta brödrahat uppstått för min skull, o! det vore rysligt och då. — — Och då skulle ni derför förueka den känsla för mig, som era ögon ej kunna motsäga, o Cecilia, Cecilia! hvarför frånrycka mig hoppet om er kärlek, då vi kanske aldrig mer se hvarandra. säg, o säg att du älskar mig. —